Vi älskar huset vårt, men vi har aldrig älskat hur det ser ut utifrån. Ett klassiskt 70-talshus, och det märks på långt håll. Fint på sitt sätt, men inte alls den stil vi drömde om när vi flyttade in. Det kändes daterat på ett sätt vi inte riktigt kunde sätta fingret på, förrän vi började googla bilder på hus vi faktiskt tyckte om och insåg att det var samma detaljer som skavde varje gång.

Vad är det egentligen som skriker 70-tal?

När vi väl började leta efter mönstret blev det tydligt. Fasaden är ofta gult tegel, mexitegel i vitt eller rött tegel, kombinerat med stående träpanel i mörkbrunt eller mörkgrönt på gavlar eller övervåning. Fönstren är mörkbruna i trä, ofta med tjocka karmar och små sidohängda vädringsluckor bredvid de fasta rutorna. Taket är antingen ett flackt sadeltak eller platt, med breda, låga takutsprång och mörka vindskivor. Och sen detaljerna som knyter ihop helheten: mörka entrédörrar, mörka hängrännor och staket med spjälor i samma bruna nyans.

Vårt hus hade i princip alla dessa kännetecken, och det var precis den kombinationen vi ville bryta upp.

Så tog vi bort “70-talseffekten”

Vi valde att fokusera på det yttre skalet snarare än att bygga om huset i grunden. Två saker gjorde störst skillnad.

Taket målade vi svart. De flesta väljer att göra samma sak, byta bort det mörkbruna eller gå från en tegel- eller plåtkulör som känns daterad till svart, grafitgrått eller en varm järnvitriolton. Men innan färgen ens kunde läggas på behövde taket rengöras ordentligt. Färg fäster inte på mossa, alger eller ett tunt lager smuts som knappt syns för blotta ögat, och då släpper den redan efter en säsong. Vi tog hjälp av Bostadstvättarna för rengöringen, både för att vi inte hade modet att klättra runt på ett sluttande tegeltak själva och för att vi ville vara säkra på att underlaget verkligen var redo för färg.

Fasaden putsade vi över. Istället för att riva bort det gula teglet lade vi puts direkt på det, i en ljus, varm nyans. Det är samma princip som många andra använder, antingen putsa helt över tegel i vitt eller grått, eller slamma och måla för att bara dämpa den gula eller vita kulören.

Det vi inte gjorde än, men som hade gjort ännu mer skillnad

Vi har inte bytt fönster eller dörr än, men vet nu vad som står högst på listan när det blir dags. Att byta ut de mörkbruna träfönstren mot stramare fönster i antracitgrått eller vitt, utan spröjs, brukar ge ett av de största lyften rent visuellt. Samma sak med entrédörren, där en modern slät dörr med en stående fönsterspringa ersätter den gamla mörka dörren. Och de sista små detaljerna, som svarta hängrännor och smalare vindskivor istället för de gamla bruna, är sådant man kan göra i egen takt utan att det kostar särskilt mycket.

Var det värt det?

Absolut. Kostnaden landade betydligt lägre än vad ett fullt tak- och fasadbyte hade gjort, och skillnaden syns ändå tydligt. Grannarna har frågat två gånger om vi bytt hela taket.

Har ni ett hus från samma era med samma kännetecken? Jag lovar, det finns hopp utan att behöva riva något.