Denna artikel är en personlig insändare till Moderna familjer där vi får ta del av Maria som är 36 år gammal som valde att frysa sina ägg.
Att frysa ägg var aldrig något jag hade tänkt på och egentligen hade jag aldrig känt stress att skaffa barn. Men en dag berättade en äldre vän som har två barn att hon haft svårt att bli gravid slog det mig att jag ville frysa mina ägg för att säkra upp mig för framtiden tanke på att jag snart skulle fylla 37 år och var singel. Jag är en sådan person som skrider från tanke till verklighet fort, men ändå tog det nästan tre veckor tills jag valde att kontakta fertilitetskliniken med ett mail om att jag vill frysa mina ägg så fort som möjligt.
Kliniken återkom till mig över telefon och jag bokade in första lediga tid som fanns som var om drygt två månader senare. Jag frågade kort om priser och så var det inget mer med det. Det var skönt det inte var så lång väntetid när man gör denna typ av behandling privat och finansierar själv.
Undersökningsdagen
Jag fick börja med att ta blodprov (AMH i ett blodprov) och hivtest därefter träffa en läkare som ställde frågor om min hälsa samt att ta reda om denna behandling var rätt för mig.
Läkaren sade att frysa ägg kan vara bra att göra och som du kan använda dig av senare när du väl hittat en lämplig partner. Jag blev då väldigt ställd att han sade så, hur vet han om min livssituation om jag har en partner nu om jag ens vill ha en partner? Jag sade till honom att jag behöver ingen man för att skaffa barn och ni män ni får vara tacksamma om en kvinna väjer ha dom ens som förälder, tanke på att en donator får ge spermier till flera kvinnor. Alla som fryser sina ägg fryser inte ägg för att dom inte har en partner utan på grund av många olika orsaker. För min egna del var det för att säkra upp till framtiden, kunna bli gravid sent då man får återinföra sina egna ägg tills man är 45 år. Att frysa in ägg för att minska på stressen om att tiden går och äggen blir av sämre kvalitet. Om jag hade tänkt på detta hade jag nog gjort det redan som 25 år.
Första undersökningen
Jag fick sätta mig i en gynstol för att undersöka äggstockarna med en ultraljudsundersökning för att ta reda på hur många äggblåsor jag hade. Vid tillfället kunde inte läkaren hitta min andra äggstock och han kunde se ett fåtal äggblåsor.
Därefter satte vi oss ner och läkaren frågade mig om jag var säker på om jag ville fortskrida med min behandling tanke på att han såg så få ägg och att det var långt under medel och att det är än ganska så hög kostnad.Jag blev då ganska ledsen och en tår kom och jag sade: -“jag kommer göra behandlingen oavsett och du hittar ju inte min andra äggstock så jag anser inte denna information är tillförlitlig”. Jag fick statistik på en karta över chanserna för min ålder och antal ägg man får ut, vilket naturligt blir sämre med åldern.
Jag passade även på att fråga över hur det fungerar om man vill använda sig av donerade spermier i framtiden och läkaren berättade att han väljer då en blond man åt mig. Då blev jag riktigt ställd igen, vilket svar. Jag kände mig väldigt obekväm. Jag vill kunna påverka sådant enligt mina preferenser och läkaren berättade att kliniken väljer passande till kvinnan som matchar med dennes utseende varav jag sade att jag inte tycker det känns helt okej att inte få påverka. Just där och då ville jag bara bli klar och hoppas att det inte är denna person som ska ta ut äggen.
Enkel kurs i hur jag skulle injicera medicinen
Efter jag gjort klart för mig att jag skulle göra ett äggfrysning så fick jag träffa en sjuksköterska som visade hur en injections penna fungerade och vilken dosering jag skulle ta. Jag frågade även om äggfrys ger viktuppgång vilket det inte gör.
Redan drygt 1 vecka efter konsultationen så skulle behandlingen starta och jag hade fått recept på medicin jag skulle hämta ut. Innan hade jag fått höra att medicinen skulle kostade några tusen från kliniken, men det var verkligen missvisande då det gick på nästan exakt 10 000 kr för standarddos som senare skulle gå på ungefär 2500 kr ytterligare då jag behövde utöka behandlingstiden några till dagar då mina äggblåsor inte växt tillräckligt inför uttaget återbesöket innan uttaget för säkerställa processen. Det var märkligt att jag inte kunnat få mer exakt prisinformation innan jag startade min behandling när jag frågade om priset.
Så var var det att ta medicin
I början av behandlingens första dagar så tog jag en spruta i magen vid samma tid på kvällen och efter återbesöket förlängdes behandlingen några dagar och hälften av dagarna tog jag två sprutor, ena i magen och en i låret. Den i låret hade jag inte fått lära mig hur den fungerade men det var en spruta som såg ut som en traditionell spruta som var förfylld och där skulle jag lyfta upp huden och vinkla 45 grader med sprutan. Sprutan i magen kändes knappt så där kan jag säga att det verkligen inte är något att oroa sig över, sprutan i benet kändes knappt heller däremot var det lite obehaglig att få igenom den i huden, men kanylen var oerhört tunn så serier jag sett om IVF med sprutorna att det skulle vara så jobbigt är stor överdrift det är värre att ta Botox. Näst sista dagen tar man en bromssprut och dagen innan uttaget tar man ingen spruta.
Uttagsdagen
Äntligen kom uttagsdagen som jag väntat på och jag behövde vara helt fastande. På kliniken fick jag ett eget vilorum och så fick jag byta om till strumpbyxor och en sjukhuskläder samt bestämma vilket pålägg jag ville ha på mina smörgåsar.
En snäll sjuksköterska kom och informerade mig om behandlingen och gav mig smärtstillande och jag bad om lugnande för att inte blir så stressade då jag lätt stressar upp mig och det finns liksom ingen återvändo nu. Efter drygt en halvtimme så var det dags för uttaget och jag fick gå till ett rum och sätta mig i en gynstol för att undersöka äggen nu som mognat och bli bedövad. Här var jag lite orolig att det skulle göra ont men jag måste säga att det gjorde inte vidare ont utan mer obehaglig och det var överkomligt. Jag hade nog kunnat sett sprutan som skulle stickas genom slidväggen in i där äggen fanns, nålen vad jag förstått var den väldigt lång så den ville jag inte se.
Behandlaren visade mig äggen på en skärm och så sögs dom in i slang och skickades vidare till en annan person som satt och rensade äggen. Behandlaren som var en kvinna mycket ödmjuk berättade att det fanns rikligt med ägg och där kom en stor lättnad. Jag blev så glad när uttaget som gick fort, var över så jag fällde några glädjetårar, lättnaden av att uttaget över, samt att det inte var den första läkaren som utförde behandlingen och att det fanns massor av ägg.
Det tog cirka 10 minuter ta ut äggen och därefter så blev ledd till mitt privata rum för att vila och äta några mackor, lite senare kom samma sjuksköterska in igen med ett kontrakt och berättade för mig att skriva under där det stod att det plockades ut 17 ägg varav 14 stycken gick att spara. LYCKA!
Tänk om jag lyssnat på den första läkaren som sade att det såg dåligt ut med ägg, då kanske jag inte gjort behandlingen. Så här i efterhand har jag hört om två kvinnor som också fått höra att dom har dåligt med ägg som avstått. Jag lider verkligen med dom, vem vet dom kanske hade massor av ägg så jag bad min bekant att genast berätta till dom ASAP att dom inte ska lita på deras dåliga resultat och göra ett äggfrys om dom fortfarande vill det. Vad som är många eller lite ägg är svårt säga, men dom flesta som har mycket får ut ca 15-20 ägg per uttag men vissa kan ha extremt många och få ut upp till 30 st. Men jag hade fått höra att det kanske var drygt 3-4 stycken i den äggstocken som hittades på första besöket. Får man få ägg kan man behöva göra behandlingen flera gånger och då blir det samma kostnad igen så jag valde att nöja mig med en behandling.
Så kändes det att frysa äggen
Så här i efterhand känns det väldigt bra att ha fryst äggen och det var inte så jobbigt som jag tror det skulle vara. Jag fick inga humörsvängningar överhuvudtaget, men jag samlade på mig lite vätska. Efter uttaget var jag super svullen och det såg ut som om jag var gravid i fjärde månaden nästan och det höll i sig i några dagar och det gick ned lite dag för dag men det tog en vecka. Jag fick information av det kan småblöda lite efter uttaget, vilket det gjorde och att jag absolut inte fick använda tampong. Jag fick inte heller ha sex eller bada på två veckor. Det behövde nämligen läkas ihop stickhålen i slidan och det var viktigt hålla god hygien så att det inte blev någon infektion.
Efter uttaget fick jag som sagt skriva under papper om mitt uttag och ta del av riskerna och sjuksköterskan sade att hon ringer dagen därpå för att höra om jag mådde bra. Jag hade faktiskt ingen aning om att det var risker med denna typ av behandling och jag som är stressad lagt fick lätt ångest och började inbilla mig nästan symptomerna som var att må illa och yrsel och växande mage som man får om man drabbas av överstimulering. Men dagen därpå så blev mina nerver lugnade när sjuksköterskan ringde mig och när jag var på mitt arbete (kontorsjobb) och arbetade.
Dag 2 var jag ganska påtagligt trött och det var obehagligt att vara så pass svullen i magen som jag var och försöka dölja det. Jag hade nog tagit ut mig lite mycket dag 1, när jag kom hem från kliniken och städat balkongen och jag kände nog inte att det var en del smärta pga allt smärtstillande jag fått med mig hem. Så här i så här i efterhand så rekommenderar jag all som gör behandlingen att inte ha en städdag och utan att unna sig en dag framför tv:n. Smärtan efteråt utan smärtstillande kändes som en ganska stark menssmärta och en molande känsla, men som avtog helt efter 5 dagar. Men dom två första dagarna behövde jag faktiskt ta mina smärtstillande.
Det som händer är att äggblåsorna blir större under behandlingen och jag hade blivit informerad att det skulle kunna vara obehaglig med snabba upp och ned rörelser som att tex att träna för blåsorna är förstorade och det stämde faktiskt, så under det kommande två veckorna avstod jag att träna på gymmet. Jag gick upp cirka 2 kilo i vikt efter mitt äggfrys men det berodde främst på att jag inte vågade gå på gymmet medan jag tog hormoner för risken att bli sjuk och behöva ställa in i dessa Corona tider och sedan efteråt undvek jag att träna då det var obehagligt och utövade endast minimal vardagsmotion.
Jag pratade med kliniken hur det funkar när jag vill jag använda mig av mina egna ägg och dom berättade att kan jag skicka dom till Danmark, där svenska kliniken i sig hämtar sina spermier, men att i Danmark kan jag själv få välja preferenser, veta utbildningsnivå, höra röst mm för veta bakgrund om vem spermierna tillhör. Så det känns som ett bra alternativ, men jag hoppas att jag inte behöver använda mig av detta alternativet, då jag helst vill träffa en partner (man) eller skaffa barn med en manlig vän så att mitt barn får två föräldrar, för att jag tycker vore mer trevligt att dela på arbetet med någon. Det kan vara skönt att ha möjlighet till varannan vecka livet med barn om det är möjligt men jag skaffar hellre barn själv än inte alls.
Slutligen, äggfrys är en överkomlig behandling som jag tycker att man ska göra om man känner för det. Visst det var jobbigt att vara svullen i lite över en vecka efteråt och att man inte kunde stå på träningsmaskinerna på gymmet som skumpar eller bada på två veckor. Det kostar även en del men det är inte så dyrt det hindrade mig.
Kliniken jag gick till var allt nytt och fräscht men jag hade gärna fått lite mer lyx och privatvård känsla och mackorna saknade grönsaker. Jag hade önskat att läkaren på första besöket hade varit någon annan som jag känt mig bekväm med.
Kostnaden:
Att frysa ägg är något man får finansiera själv jag valde att spara ihop summan.Pris: Undersökning 900 kr med provtagning, 25 000 kr för uttag, plus medicin 12500 kr samt frysförvaring 1500 kr per år.
Vill du dela med dig av din historia? Skicka då och berätta om vad du vill dela med dig till info@modernafamiljer.se och du kan vara anonym givetvis om så önskas.
2 Comments
by Maria
Vilken klinik gick du till?
by admin
Hej, till Carl von Linne i Uppsala https://www.linne.se/